Dagboksinlägg
Hej Bloggen!
Satt och hade tråkigt på midsommardagen och började läsa mina gamla dagböcker. Jag vet att det är strängt förbjudet att dela med sig av sina dagboksinlägg men det här var så lärorikt för mig att läsa att jag måste göra det. Skrivet 31/7 2002. (14 år)
"En period i mitt liv sulle jag vilja vara så här soft och oansvarsfull. Bara följa livets vägar. Om man tänker en flod. Jag vill över till andra sidan för jag är förälskad i en kille där. Det finns ingen bro eller båt så jag börjar bygga en båt. Jag frågar om hjälp av en förbipasserande kille. Han råkar vara söt, när vi har byggt klart båten bestämmer vi oss för att åka nånstans, vi standsätts vid en by. Köper lite dricka, jobbar lite som till exempel en lastbilsförare (???) kör en bit, till exempel ett visst ändamål. Går av där, lämnar lastbilen köper lite dricka och lite grejer, dricker det vi behöver, jag slänger resten över axeln, sover under nått träd, åker ut i öknen på en kamel, åker tillbaka till vegetationen (???) letar upp nån stad. Han vill kanske stanna nånstans. Jobbar på nått barnläger som ledare, samlar ihop lite pengar. Killen har redan fastnat där, någonstans på vägen. Jag blir kär i nån annan ledare, jag köper en häst, sover under den regn/solsken, ljust/mörkt, kallt/varmt. Rider på hästen utan sadel, lära mig språk, sälja hästen segla, träffa en seglare. Segla med honom. Träffa massa vänner på vägen. Ta en dusch då och då. Kanske plugga lite..."
Låter som att jag är en vagabond i djupet av mitt hjärta. Blir nästan lite sugen... vet bara av erfarenhet att det inte brukar va sånt flyt med allt, att man måste planera långt i förväg för att tex. få jobba på ett barnläger, vet också att det inte är skönt att sova under ett träd eller under en häst för den delen! Vet också att det gör ont att lämna en kille. Har hört att seglare har en tjej i varje hamn. Hästar kostar pengar. Chefen vill nog inte att jag lämnar hans lastbil. Vet att det är lätt att hitta en stad men svårt att hitta tillbaka till vegetationen! (tror jag menade civilisationen) Tror inte jag har kvar drömmen om att bli en lastbilschaffis. Vet inte vad jag menar med den där drickan jag envisas om. Men det är klart man tilltalas av flytet som finns i den här drömmen att allt bara går vidare och inte stagnerar någonstans. Varför finns det så många NEJ i det vanliga livet, varför tar saker sån tid och vart finns det här saliga flytet. Är det nån som delar mina drömmar. Kommentara gärna!
Satt och hade tråkigt på midsommardagen och började läsa mina gamla dagböcker. Jag vet att det är strängt förbjudet att dela med sig av sina dagboksinlägg men det här var så lärorikt för mig att läsa att jag måste göra det. Skrivet 31/7 2002. (14 år)
"En period i mitt liv sulle jag vilja vara så här soft och oansvarsfull. Bara följa livets vägar. Om man tänker en flod. Jag vill över till andra sidan för jag är förälskad i en kille där. Det finns ingen bro eller båt så jag börjar bygga en båt. Jag frågar om hjälp av en förbipasserande kille. Han råkar vara söt, när vi har byggt klart båten bestämmer vi oss för att åka nånstans, vi standsätts vid en by. Köper lite dricka, jobbar lite som till exempel en lastbilsförare (???) kör en bit, till exempel ett visst ändamål. Går av där, lämnar lastbilen köper lite dricka och lite grejer, dricker det vi behöver, jag slänger resten över axeln, sover under nått träd, åker ut i öknen på en kamel, åker tillbaka till vegetationen (???) letar upp nån stad. Han vill kanske stanna nånstans. Jobbar på nått barnläger som ledare, samlar ihop lite pengar. Killen har redan fastnat där, någonstans på vägen. Jag blir kär i nån annan ledare, jag köper en häst, sover under den regn/solsken, ljust/mörkt, kallt/varmt. Rider på hästen utan sadel, lära mig språk, sälja hästen segla, träffa en seglare. Segla med honom. Träffa massa vänner på vägen. Ta en dusch då och då. Kanske plugga lite..."
Låter som att jag är en vagabond i djupet av mitt hjärta. Blir nästan lite sugen... vet bara av erfarenhet att det inte brukar va sånt flyt med allt, att man måste planera långt i förväg för att tex. få jobba på ett barnläger, vet också att det inte är skönt att sova under ett träd eller under en häst för den delen! Vet också att det gör ont att lämna en kille. Har hört att seglare har en tjej i varje hamn. Hästar kostar pengar. Chefen vill nog inte att jag lämnar hans lastbil. Vet att det är lätt att hitta en stad men svårt att hitta tillbaka till vegetationen! (tror jag menade civilisationen) Tror inte jag har kvar drömmen om att bli en lastbilschaffis. Vet inte vad jag menar med den där drickan jag envisas om. Men det är klart man tilltalas av flytet som finns i den här drömmen att allt bara går vidare och inte stagnerar någonstans. Varför finns det så många NEJ i det vanliga livet, varför tar saker sån tid och vart finns det här saliga flytet. Är det nån som delar mina drömmar. Kommentara gärna!
Kommentarer
Postat av: Erik
Vad synd att du hade tråkigt på midsommar. Din dagbok inlägg påminner mig mest om MasterCard reklam, att du åker hit och dit och upplever mycket som inte kan köpas för pengar men alla de mellansteg påkostar du med kontokort. Räcker inte längden... Apropå kul att se uppdatering på bloggen, det har gått ett antal år sedan sist,
Trackback
